Hjärtumsfestivalen startades av Hjärtumsskolan, som ett sätt att samla in pengar till skolresor och liknande. Under flera år gick den av stapeln på skolans område, och var en populär tillställning i maj varje år. När skolans personal minskade de sista åren som skolan fanns, räckte inte tiden till för lärarna att hålla festivalen igång. Då beslutade Föräldraföreningen att ta över festivalen, och samarbeta med byns övriga föreningar och företag. Syftet var dels att samla in pengar till Föräldraföreningen, som skulle gå till barnen i skolan och förskolan – men också att stärka bygemenskapen och samarbetet mellan Hjärtums alla engagerade föreningar, företag,kyrkan - liksom självklart även skolan och förskolan.

 

I maj 2014 var det premiär för den nya festivalen, och trots att det regnade en hel del, blev det inget mindre än en succé! Massor av folk kom, det var ponnyridning, lådbilsrally, café, musikuppträdande, festivalgudstjänst, minizoo, fågelholksbyggande, fiskdamm, moppeuppvisning, tipspromenad, lotteri, växtbytardag... och försäljning av alla de slag! Samarbetet mellan föreningarna, företagen och Svenska kyrkan var fantastiskt - liksom responsen både från byborna och andra besökare. 

 

År 2022 var festivalen tillbaka efter två års Corona-uppehåll. K.U.L i Hjärtum har tagit över evenemanget, eftersom Hjärtums Föräldraförening lades ner. K.U.L fortsätter driva festivalen i samma anda, och med ambitionen att utveckla den år för år!

 

Läs TTELA-artikel: Succé för Festival

 

 

Om du vill veta lite om bygdens historia, kan du läsa vidare här nedan.

Den fina akvarellen är gjord av Peter Reuterberg, www.akvarellkonst.se

 

Hjärtums församling hade 3 155 invånare 2006.

Bebott sedan urminnes tider

Fornfynden här visar att människor redan under förhistorisk tid bott i Hjärtumsbygden. Här har vikingar och andra sjöfarare färdats på älven och dragit sina skepp förbi de båda svårpasserade vattenfallen lilla edet och stora edet (numera Trollhättan...). Fortfarande finns det spår i markerna där man drog båtarna förbi fallen.

Det finns omkring 350 kända fornlämningar i Hjärtum. Talrika stenåldersboplatser ligger både vid insjöstränder och i det som då var kustläge. På bergen finns gravar av rösetyp från bronsåldern. Järnålderns gravar finns dels utspridda i form av högar, stensättningar och domarringar, men också i några gravfält av både äldre och yngre typ. Det finns också spår av älvkvarnar, ett par fornborgar och ett stort område med ålderdomlig fossil åkermark.

Danskt och norskt, och sen svenskt...

Under vikingatiden (800-talet) var Bohuslän danskt, och på 1200-talet blev det norskt under Harald Hårfager. Bohusläns befolkning led sannerligen under århundradena av ständiga strider mellan svenskar, danskar och norrmän - särskilt under 1600-talet då både Uddevalla och Kungahälla brändes ner. Oroligheterna slutade 1658 med freden i Roskilde då Bohuslän blev svenskt. 

Geografin

Hjärtum består i öster av en smal, öppen dalbygd längs Göta älv, i väster av mindre, inskjutande dalgångar omgivna av bruten, sjörik skogsmark. Vid Åkerström vittnar den kraftiga jordsänkninhen ner mot älven om den förrädiska och lättglidande leran längs Göta Älv. Vid Intagan, i sockens norra del, inträffade 1647 en stor naturkatastrof då 27 hektar mark rasade ner i älven och tog livet av minst 85 personer. Många av dessa omkom då de firade bröllop i ett värdshus vid älvstranden mitt i rasområdet. Tio år senare, den 25 september 1657, besegrades 2300 svenska soldater under befäl av Erik Stenbock av danskarnas 2200 man, under Iver Krabbe, i slaget vid Hjärtum. 

Kyrkan mitt i byn

Kyrkan av sten är troligen från 1200-talet. Vid en ombyggnad 1695-97 förlängdes den mot väster, och koret gavs sin tresidiga form. Ett gravkor i öster från 1672 gjordes om till sakristia vid en restaurering 1900-01, då tornet också byggdes. Altaruppsatsen härrör från 1700-talets början och predikstolen från 1758. Orgelläktarens bröstning har målningar som troligen är från 1741. Dopfunten är från 1200-talet.

Ortnamnet då? Ja, år 1273 skrevs namnet Hiærtheimi, och avser kyrkbyn. Ordet innehåller direkt eller indirekt en form av djurbeteckningen hjort och hem ‘boplats’, ‘gård’.

 

 

 

 

En yxa som är överträffar det mesta har gjort Hjärtum känt långt utanför landets gränser. Folk har genom åren vallfärdat till det lilla samhället för att få träffa smeden. Mästaren Willy Persson gick ur tiden 2013, 77 år gammal, men vår lokaltidning TTELA besökte honom i smedjan när han fyllde 75 år. Här nedan kan du läsa vad han berättade för reportern Carin Jacobsson.

(Foto: Carina Gran)

(Foton nedan: Maria Steen)

Willy Persson var tredje ­generationen som tillverkade den ­berömda Daskebackaren. När han gick ur tiden 2013 hade han arbetat i smedjan vid Hjärtumsvägen i 64 år. Han bodde också i Hjärtum, i samma hus där han växt upp. Det blev en hel del yxor genom åren, särskilt i början då varje snickare med självaktning skulle ha en Hjärtumsyxa att arbeta med.

Att tillverka en yxa
Hemligheten med Hjärtumsyxan var en kil av stål som förstärkte yxan. I den glödheta ässjan la smeden in ämnet och värmde upp det. På ett smidesstäd slog man med slägga på ämnet för att forma det innan det svalnade. Efter ytterligare en stunds uppvärmning gjorde man ett hål i ämnet där yxskaftet skulle sitta. Därefter värmde man upp metallen flera gånger och bearbetade det med slägga och lufthammare tills formen var som man vill ha den.

Efter järnämnet klyvts skulle stålkilen på plats och det hela fogas samman. Slutligen härdades yxan genom att den glödheta metallen kyldes ned i en balja med vatten eller olja. Härdningen är en yrkeshemlighet som en yxmakare helst inte vill avslöja. Efter ytterligare en uppvärmning slipades yxan. Det tog Willy Persson runt tre timmar att tillverka en yxa, berättade han i intervjun:
– Den blir väldigt hållbar. En snickare i dag sliter inte ut en yxa härifrån. Förr kanske han gjorde det men då använde han yxan till allt som tillverkades från råmaterial. I dag jobbar man mer med färdiga och halvfärdiga material. Skaften tillverkade han dock inte. De köper han färdiga, tillverkade i hickory. Förr användes ask och då ville snickarna helst tillverka sina egna skaft. De köpte bara själva ämnet hos smeden.

När Willy Persson som 13-åring började som lärling hos Johan Skog tänkte han att det var ett tillfälligt jobb.
– Sjömanslivet lockade, men så blev jag kvar här. Och jag tycker nog att jag har haft det bra då jag tänker tillbaka. Det har funnits anställda i smedjan, men det var många år sedan och i kortare perioder. För det mesta arbetade smeden ensam och därför blev det inte många semesterdagar. Beställningslistorna var långa, konstaterade Willy.

Smedjan vid vägen

Smedjan byggdes 1932 vid vägkorsningen upp mot samhället.
– Vägen är bredare och högre nu. Jag minns från förr att den var lägre än smedjan.
Genom åren har smeden tagit emot många turister. Daskebackaren finns spridd även utanför landets gränser.
– Yxan är ju känd vida omkring, och många letar sig hit med vägbeskrivning, andra stannar till för att de har vägarna förbi, berättade Willy Persson för TTELA.