Hjärtumsyxan

En yxa som är överträffar det mesta har gjort Hjärtum känt långt utanför landets gränser. Folk har genom åren vallfärdat till det lilla samhället för att få träffa smeden. Mästaren Willy Persson gick ur tiden 2013, 77 år gammal, men vår lokaltidning TTELA besökte honom i smedjan när han fyllde 75 år. Här nedan kan du läsa vad han berättade för reportern Carin Jacobsson.

(Foto: Carina Gran)

(Foton nedan: Maria Steen)

Willy Persson var tredje ­generationen som tillverkade den ­berömda Daskebackaren. När han gick ur tiden 2013 hade han arbetat i smedjan vid Hjärtumsvägen i 64 år. Han bodde också i Hjärtum, i samma hus där han växt upp. Det blev en hel del yxor genom åren, särskilt i början då varje snickare med självaktning skulle ha en Hjärtumsyxa att arbeta med.

– I början då både jag och Johan Skog jobbade blev det många. Jag har nog tillverkat långt över 50 000 yxor sedan jag började, berättade han för TTELA inför sin 75-årsdag. 

Att tillverka en yxa
Hemligheten med Hjärtumsyxan var en kil av stål som förstärkte yxan. I den glödheta ässjan la smeden in ämnet och värmde upp det. På ett smidesstäd slog man med slägga på ämnet för att forma det innan det svalnade. Efter ytterligare en stunds uppvärmning gjorde man ett hål i ämnet där yxskaftet skulle sitta. Därefter värmde man upp metallen flera gånger och bearbetade det med slägga och lufthammare tills formen var som man vill ha den.

Efter järnämnet klyvts skulle stålkilen på plats och det hela fogas samman. Slutligen härdades yxan genom att den glödheta metallen kyldes ned i en balja med vatten eller olja. Härdningen är en yrkeshemlighet som en yxmakare helst inte vill avslöja. Efter ytterligare en uppvärmning slipades yxan. Det tog Willy Persson runt tre timmar att tillverka en yxa, berättade han i intervjun:
– Den blir väldigt hållbar. En snickare i dag sliter inte ut en yxa härifrån. Förr kanske han gjorde det men då använde han yxan till allt som tillverkades från råmaterial. I dag jobbar man mer med färdiga och halvfärdiga material. Skaften tillverkade han dock inte. De köper han färdiga, tillverkade i hickory. Förr användes ask och då ville snickarna helst tillverka sina egna skaft. De köpte bara själva ämnet hos smeden.

När Willy Persson som 13-åring började som lärling hos Johan Skog tänkte han att det var ett tillfälligt jobb.
– Sjömanslivet lockade, men så blev jag kvar här. Och jag tycker nog att jag har haft det bra då jag tänker tillbaka. Det har funnits anställda i smedjan, men det var många år sedan och i kortare perioder. För det mesta arbetade smeden ensam och därför blev det inte många semesterdagar. Beställningslistorna var långa, konstaterade Willy.

Smedjan vid vägen

Smedjan byggdes 1932 vid vägkorsningen upp mot samhället.
– Vägen är bredare och högre nu. Jag minns från förr att den var lägre än smedjan.
Genom åren har smeden tagit emot många turister. Daskebackaren finns spridd även utanför landets gränser.
– Yxan är ju känd vida omkring, och många letar sig hit med vägbeskrivning, andra stannar till för att de har vägarna förbi, berättade Willy Persson för TTELA. 

 

 

Kommentera inlägget här :